Nu är jag hemma efter fyra dagar på vift. Jag har både varit i Vä och passat min systers hundar och sen har jag spenderat resten av min tid med prinsen i mitt liv.

Jag har haft en aning tid för mig själv och verkligen fått funderat på saker och ting, fått ett hum om vad som är det viktigaste för mig. Och just nu är det att jag klarar av och får så bra betyg nu i slutet av ettan. Jag ska fan inte förstöra min chans att få bra betyg som jag gjorde innan, det är helt sjukt hur mitt liv har förändrats på några år.

För några år sen satt jag där i skiten, fick inte göra något, fick knappt umgås med mina vänner, fick inte träna, fick inte springa - det kan ju inte bli sämre. Jag blir ledsen när jag tänker på det och det är väl inte så konstigt för även fast jag mådde bra av att jag hade en kropp som Nicole Richie så kan jag itne säga att jag mådde bra överhuvudtaget. Att göra så ens familj är orolig för varje steg jag tog och att de var tvugna att bevaka varendra tugga jag tog, hur kunde jag agera så egoistiskt och utsätta min familj för det????

Nu mår min familj bra, och jag mår bra! Visst man kan tänka tillbaka men fan att jag sätter mig i den skiten igen, ALDRIG!

Jag har en underbar pojkvän som jag verkligen älskar och han älskar mig. Även fast detta är skrämmande tankar för andra och lite smått för honom också, så vet jag med hela mitt hjärta att han är min prins. Han är den killen jag vill spendera resten av mitt liv med. Ibland kan jag få frågan av honom varför jag är tillsammans med honom, ja varför?

Jo för att den tiden i mitt liv då jag ler som mest, då jag skrattar, pratar som mest är när jag är med honom. Att bara känna hans hud mot min, hans läppar mot mina. Det finns ingen bättre känsla, kroppen blir varm, mitt hjärta börjar slå hårdare och fortare varje gång. Om jag skulle vara utan denna känslan hade jag inte varit samma person som jag är idag, det är du Philip som gör mig till denna positiva, glada och lyckliga Frida.

Du är mitt liv, som jag aldrig vill vara utan min Prins.

Nu sitter jag här hemma i Nävlinge och pratar lite smått med mamma medans hon brer mackor till pappa som han ska ha med sig till jobbet imorgon. Och pappa ligger på soffan och kollar på tv, vilket jag skulle också vilja men jag har mina läxböcker som kallar. Måste nog dra mig men hade kunnat skriva 1000 rader mer om hur jag trivs med mitt liv.

Jag är så jävla lycklig, jag har familj, pojkvän och vänner, vad mer kan man begära!?!?

Att lyckas i skolan och göra mina föräldrar stolta är egentligen det minsta jag kan göra, men framför allt göra mig själv stolt, för att vara stolt över mig själv det är väldigt viktigt och även att min pojkvän är det. Jag vet om att jag sätter höga krav inom skolan på mig själv nu, jag blir stressad, jag blir ledsen men va fan det löser sig till slut, jag kommer kanske gå ut med toppbetyg vem vet?

Något jag vet iaf är att jag vill lyckas och det ska jag också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I remember when we used to laugh..   Det är ett minne jag aldrig glömmer, men nu har jag i alla fall fått lära mig något nytt i mitt liv igen. Uppskatta alltid din pojk/flickvän då han/hon finns i ert liv. Ta vara på den tid som ni spenderar med ...

Vart tar tiden vägen? Den bara försvinner och dagarna passerar.. Hur skönt hade det inte varit att bara få stanna upp och uppleva en dag lite långsammare, kunna tänka på vad man upplever istället för att händelserna bara rusar iväg.   Nu är de...

När man var liten var kärlek något man fick från sina föräldrar. Men ju äldre man blir börjar man att leta efter den hos andra personer, kille som tjej. Det finns olika sorters kärlek, vänskaps-kärlek, och förälskelse.   Jag hade turen efter 16 h...

Förra gången jag skrev här var det väldigt struligt mellan mig och Philip, vi var nära på att lämna varandra, men att ta oss igenom de två veckorna då vi hade "uppehåll" gjorde att hela vårt förhållande blev starkare. Jag ångrar inte en sekund om vad...

Att förlora den man älskar, att få veta att man aldrig kommer ligga på sin älskades bröst igen och få höra honom säga att han älskar en igen, är det verkligen så hårt som man hört alla säga??   Ja det är det, för nu vet jag hur det känns, mitt li...